God morgon! (Eller god kväll för er) Denna tidsskillnaden är så galen!!
Idag blir min sista dag i Santa Barbara, och imorgon tar jag bussen till LA. Lite nervigt, men skoj!
Jag försöker greppa att det är cirkus 30 grader kallare där hemma... Det går inte så bra.
Jag kommer fryyyysa! Risken finns att jag tar ett par steg ut från flygplatsen och vänder tillbaka in och tar första bästa flyg därifrån igen.
Men på ett sätt känns det lite mysigt. Tjocka tröjor och sånt. Men antagligen bara i typ två dagar sen räcker det nog.
Chefen ringde mig natten till igår, jag svarade dock inte. Han vet ju att jag fortfarande är bortrest. Men usch vad jag inte alls är sugen på att jobba när jag kommer hem!! Jag vill bara chilla på det! och be till gud att jag kommer in på skolan nu till våren!! Snälla, snälla, SNÄLLA!!
Kom precis hem från biografen. Vi tittade på Life of Pi, som handlar om en indisk pojke som hamnar på en flotte med en tiger. Den var helt okej. Vissa delar var bra, vissa delar var lite löjliga.
Tigern fick mig att sakna tigrarna borta i Florida. Speciellt Tony som påminner ganska mycket om tigern i filmen på personligheten!
Jag köpte nya skor. Skorna jag hade stank förjävligt och var söndriga, så jag lämnade dem i butiken och tog på mig de nya direkt. Förhoppningsvis luktade han inte på dem...
Så åt vi frozen yoghurt. Det var ganska gott! Jag testade alla möjliga smaker, vissa smakade lite mysko och vissa var goa. Toppingen var godast. Typ brownie-bitar, cookie dough och jordgubbar bland annat. Mums!
Det känns inte som att jag är i USA längre. Redan när jag landade på LAX så hade jag den känslan lite.
Jag fick för mig lite då och då att jag skulle åka hem, men den känslan finns inte alls kvar längre.
Det lkänns inte som att jag är i Sverige, och det känns inte som USA, så jag vet inte vart jag är!
Det är förvirrande att blanda svenska och engelska. Det var mycket enklare när jag bara pratade engelska hela tiden.
Här kryllar det av svenskar föresten! Jätte många svenskar studerar på samma universitet som Helena!
Inne på Victoria secret blev jag mätt och fick prova bh:ar igår!
Köpte dock ingen bh, för hittade ingen som jag verkligen ville ha och dem är ganska dyra, men nu vet jag vilken min amerikanska storlek i alla fall!
Julkänslan går det sådär med. Dem har julmusik överallt, och endel pynt här och där, så ena stunden har jag liiite julkänsla, men sen stämmer det lixom inte. Det ska inte vara så ljust när det är jul, det ska inte vara sol. Även om här inte är jättevarmt så är det ändå för varmt för att vara jul!
Jag har firat jul utomlands innan, typ Barcelona, och Gran Canaria, men just i år är jag faktiskt sugen på jul (Kanske för att jag fått denna pausen från sveriges hemska novemberväder) så då vill jag ha det den riktiga vägen.
All snö kommer säkert vara helt borta när jag kommer hem nu bara för det!
Idag ska jag och Helena ner till State street här i Santa Barbara, hoppas på bra shopping!
Vi ska mötas på bussen eftersom Helena kommer direkt från skolan! Så strax ska jag testa den amerikanska lokaltrafiken! Tydligen ska den vara väldigt skumpig, och med mestadels studenter och mexikanare, men vi får se!
Har bestämt mig för att åka till LA de två sista dagarna här eftersom Helena ändå måste plugga hela helgen.
Mamma är en glädjedödare och fick mig på dåligt humör när jag pratade med henne precis, eftersom hon sa "Tror du att du kommer få roligt i LA ensam?"
Det blir vad man gör det till, och eftersom jag spenderade gårdagen ensam här i Santa Barbara och här knappt finns något att göra så tror jag nog att jag kan över leva i LA ensam i två dagar där det finns massa att se!
Jag har inget emot att vara ensam, förutom när det kommer till att äta ute på restaurang. Men man måste övervinna sina farhågor.
Det ultimata är såklart inte att åka dit ensam, men vill man se saker här i livet och ingen annan delar samma intresse eller har samma möjlighet så måste man ibland klara av att göra det ensam.
Med det ordspråket tackar jag för mig, nu ska jag gå ut i solen, hitta tillbaka till mitt bra humör som jag hade innan, och njuta av min sista vecka här i USA! Ciao!
Idag har Helena skola hela dagen, så jag underhåller mig själv med att utforska Santa Barbara.
Efter att ha ätit frukost vandrade jag ner till Starbucks och köpte mig en kaffe.
Sedan promenerade jag åt andra hållet mot det Helena guidade mig runt igår. Kameran var med såklart.
Jag hittade en läskig klippa, och en skylt som sa att det fanns en strand access 4 Blocks bort, så jag gick ditåt.
Hittade en trappa, lång som bara den, som ledde ner till en stenig strand.
Där fotade jag lite, och satt och njöt av solen som försökte titta fram bakom molnen.
Efter att ha kämpat mig upp för trapporna igen så gick jag tillbaka, tur att man har bra lokalsinne.. haha!
Jag vandrade in i en av de få affärerna som finns här i Mesa och köpte med mig lite smink och en FM-sändare till bilen. Sedan gick jag tillbaka "hem" och åt lunch.
Helena tog med mig på en promenad och visade mig halva Santa Barbara och hennes skola. Det var kul att få se skolgården, fotbollsplanen och matsalen - precis som i filmerna!
Efter promenaden åt vi på Taco Bell och sedan har vi kollat på film och myst hela eftermiddagen.
Nu tittar jag ut över solnedgången som är utanför fönstret! Den är jättefin!
Så jag blev upp-plockad av Marcus och Caroline klockan åtta på morgonen, och vi började roadtrippen ner mot köpenhamn. Peppade med musik (lady gaga såklart) och catchade upp. Var riktigt länge sedan jag träffade Marcus! Vi var framme i köpenhamn strax efter elva, och körde förbi arenan så vi visste vart vi skulle ta vägen senare, sedan parkerade vi en bit ifrån arenen, och vandrade in mot stan.
Vi gick och diskuterade om vart ströget kunde vara, när vi plötsligt vände oss om, och där var det.
Så vi gick upp en bit, och hittade sedan ett torg mitt på ströget där vi tog lunch på en liten restaurang.
Ströget firade 50 år, och parad efter parad dundrade förbi med öronbedövande trummor och trumpeter. Kanske inte det roligaste när man försöker äta.
Efter lunchen gick vi i alla fall i affärer, och sedan gick vi och kollade på nyhavn med alla de färgglada husen.
Det blåste ganska kallt, men var varierande sol och moln. Man tog av sig jackan, och sedan tog man på sig den en kvart senare, och så höll man på.
Det kändes verkligen som höst. Träden hade redan börjat ändra färg, och massor av löv blåste omkring på gatorna.
Vi tog en kaffe vid vattnet, och sedan vandrade vi lite till på stan.
Det var dags att äta middag innan vi skulle bege oss bort mot arenan för att se den efterlängtade konseren, så vi åt på en mysig restaurang som vi sprang på, och sedan gick vi förbi bilen för att piffa till oss lite.
Runt arenan var det fullt med folk och efter att Carro köpt en tröja fick vi stå och köa lite innan vi kom in.
Vi hittade enkelt våra platser och satt där ett tag. Sedan började någon "dansa/posera" på scenen till någon konstig musik, så vi gick ut och stog och pratade lite där bakom. Det var ändå över en timma tills Gaga skulle komma.
När klockan började närma sig gick vi tillbaka till våra platser. Nu var det fullt med folk, och det riktiga förbandet hade börjat spela. Så vi satte oss och lyssnade. Lite innan halv nio gick förbandet av scenen, och Gaga skulle komma in vid halv nio enligt informationen.
Men klockan blev kvart i nio, nio, och sedan slutligen minst halv tio innan hon dök upp.
Men när hon väl kom var det så värt det. Hon var helt faktastisk. Grym show, coola kläder, bra musik. Gick inte att be om mer! Hon hade ett slott på scenen som dem sprang upp och ner i, och hela framförandet var fantastiskt! Mitt i satte hon sig ner på scenen med två av sina dansare och pratade med publiken.
Hon tackade för alla som hade köpt dem dyra biljetterna, och hon takcade för att alla var där. Hon pratade om hur hon tyckte unga tjejer ska få klä sig som dem vill, vara sig själva, älska vem dem vill och så vidare, och sedan tog hon upp en tjej från publiken på scenen.
Flera personer fick personligen utdelade backstagebiljetter.
Ja hon visade verkligen att hon var tacksam över sina fans och att hon bryr sig om dem. En sån liten gest från hennes sida, men en så betydelsefull del i dem som fick komma upp på scenens liv. (Hon tog upp två tjejer till lite senare)
Efteråt värkte fötterna och jag kastade av mig skorna det första jag gjorde när vi äntligen kom ut från folkmyllret på gatorna, och kom fram till bilen. Vi tog Mcdonalds på vägen hem, och kom hem strax efter tre på natten.
En riktigt rolig resa även om det bara blev över dan!
Hemfärd. När väckningen ringde trodde vi att det var ett skämt. Men efter att ha legat kvar några minuter och försökt vakna så kom vi upp. Vi fick på oss kläder och la ner det sista i väskorna.
När vi kom ner till receptionen knackade vi på hos indien och han frågade "check out? Do you need a taxi?"
Jag svarade ja, och han ringde. Den skulle ta tio minuter, så vi stod vänligt och väntade.
När taxin tillslut kom så var det ingen "vanlig" taxi, som alla andra i London, utan det såg mer ut som en vanlig bil.
Chauffören blev arg när han såg hur många väskor vi hade och bad mig hämta receptionisten.
Han skällde på honom lite och sa att han skulle sagt till i telefonen, vilken han hade gjort. Det kändes typ som om han hade ringt sin bror och frågat om han kunde skjutsa oss så vi tackade och sa hejdå, och gick istället och letade efter en egen taxi.
Vi hittade en nästan direkt och hoppade in.
Vi åkte till Victoria station, och gick till våran buss.
Där fick vi vänta ett tag, och sedan bar vi iväg mot flyget.
Väl på flygplatsen fick vi checkat in bagaget och komma igenom ganska snabbt. Det pep dock om mig i säkerhetskontrollen, och en tjej klämde och hade tills hon kom fram till att jag faktiskt inte hade något på mig.
Väl innanför tog vi en avslutnings kaffe på starbucks, och sedan åkte vi med ett litet tåg bort till gaten.
Där höll de redan på att checka in, och även denna gången hade vi tur nog att få platser bredvid varandra!
Hemfärden kändes snabbare, och när vi kom fram fick vi återigen stå och vänta på passkontrollen. Vi kom av allra sist så det tog ett tag. Vi hämtade vårat bagage och gick på toa, och när vi skulle gå ut i entren så blev vi fast. Helt plötsligt stängdes dörrarna om oss.
Marcus hann komma ut, och anna fastnade mitt i dörren med väskan på ena sidan och hon på den andra. Det började tjuta och ha sig, och Anna, Carro och jag plus nån till stod och tittade oss förskräckt omkring. Ingen kom, eller verkade bry sig, så tillslut gick anna tillbaka ut och hittade någon som skulle ringa på en tekniker. Tillslut fick vi komma ut, och Carros snälla mormor körde oss hem.
Vi vaknade lite trötta och sega, men lyckades ta oss ner till frukosten i tid även denna morgonen.
Efter att ha köpt ännu ett dagspass för bussen på paddington så tog vi en buss mot westminister, där vi kikade på premiärministerns hus. Man kunde inte se så mycket, men nu har vi varit där i alla fall!
Eftersom det var söndag så öppnade alla butiker vid halv tolv - tolv, så från bussen såg vi folksamlingen som flockats utanför Primark innan det ens öppnat. Lovely!
Efter det tog vi bussen mot Tower Bridge, men på vägen dit blev vi så kaffesugna, så när vi såg en Starbucks så hoppade vi av och tog en lite kaffepaus.
Efter fikan tog vi ännu en buss, och kom fram till Tower Bridge. Vi gick över bron, fram och tillbaka, och fotade och hade oss.
Vi bad en kille ta kort på oss med marcus Iphone, och när han var klar såg det ut som om han tänkte stoppa ner mobilen i fickan och gå. Vi blev lite rädda där!
Vi gillar egobilder...
Vi tog en buss tillbaka till Oxfordstreet för att göra lite mera shopping, men bestämde oss för att börja med en afternoon tea. Så efter att ha letat lite hittade vi äntligen ett ställe som hade det. Vi fick te, mackor, scones och cupcakes. Det var väldans mysigt att testa på faktiskt!
Sedan blev det sista minuten shopping. Vi hade en och en halv timma tills butikerna stängde, och det var flera butiker vi ville till. Eftersom det var våran sista dag i London så blev det lite småstressigt.
När vi var i den sista butiken började dem skrika i omklädningsrummet "we're closing in ten minutes"
så skrek dem det typ fem gånger i minuten. Vi bara, jaja vi fattar sluta stressa oss!
Eftersom alla butikerna var stängda och klockan bara var sex bestämde vi oss för att åka lite buss och vila benen. Anna bestämde att vi skulle ta den tredje bussen som stannade på våran hållplats, och det gjorde vi oxå. Medans vi satt och diskuterade om vi skulle åka ända till ändhållplatsen eller om vi skulle hoppa av tidigare så upptäckte jag att bussen åkte till Kings cross. Det är den stationen som Harry Potter tar Hogwarts Express, så vi bestämde oss för att åka ända dit och kika.
Vi åkte tillbaka in mot Oxfordstreet och vandrade lite. Vi hittade en röd telefonkiosk där vi stod och fotade varandra i typ en kvart, och bestämde oss sedan för att hitta något att äta. Vi kom att tänkta på Hard rock café så vi gick dit, men där var det en väntetid på två timmar, så vi gick direkt därifrån igen. Tillslut var vi så kalla och frusna att vi inte visste vart vi skulle ta vägen, så vi tog en buss en bit, och hittade tillslut en pub i närheten av trafalgar square.
Efter middagen åkte vi tillbaka till hotellet för att packa våra väskor. Klockan var runt midnatt när vi gick och la oss och väckningen var iställd på 2:30.
Ny dag, frukosten va skramlig, och kvinnan som serverade oss förstod inte vad vi ville.
"Tea or coffee?" frågade hon
"one Tea, and three coffee" svarade vi.
Vi fick två kannor te.
"we only got tea" sa vi till henne
Hon kom med en ny kanna. som det var te i.
"We Want coffee, we only got tea" sa vi igen
Tillslut kom hon med en kanna kaffe som hon slängde ner på bordet med en duns.
Efter att ha ätit våran frukost gick vi till Paddington station och köpte nya one day busskort.
Sedan tog vi en buss till Hyde park corner för att gå och kika på vaktavlösningen.
Vi såg lite av den dagen innan när vi promenerade till Victoria, men vi kände att vi ville se den på riktigt.
Fullt med folk var det när vi kom fram, och vi såg knappt någonting. På det började det regna. Så efter att ha stått där i tjugo minuter-en halvtimma så gick vi därifrån och tog en kaffe på starbucks igen.
Efter kaffet tog vi en buss till Harrods och vandrade runt och kikade på alla dyra grejer.
Sedan bestämde vi oss för att testa på tunnelbanan istället och tog den till White city, där det ligger ett gigantiskt shoppingcenter som heter Westfield. Där spenderade vi några timmar med att gå i affärer. Vi passade även på att ta en liten fika där jag åt en frozen yoghurt.
När vi var klara med shoppingen tog vi en buss tillbaka. Lite roligare än tunnelbanan tycker jag eftersom man ser mera. Vi åkte in till stan och hittade en mysig pub där vi bestämde oss för att äta middag. Det blev öl och fish and chips på engelskt vis!
Efter middagen tog vi en buss mot hotellet och hoppade av för att köpa lite förfest dricka till kvällen.
Han i butiken kollade misstänksamt på oss, men frågade inte efter legg. Vilket hon på baren gjorde.
Vi förfestade och gjorde oss i ordning på rummet. Sedan tog vi en buss till Piccadilly, och efter lite letande hittade vi till nattklubben som vi bestämt oss för att gå till. Tiger Tiger hette den.
15 pund i inträde pluss 2 pund för garderob. Rena rånet. Och man fick inte hänga jackorna ihop.
Plötsligt fattade vi varför alla tjejer gick så lättklädda när dem skulle ut.
Vi dansade och hade det skoj, Vakterna var som tyranner. För att komma till garderoben gick man ner för en trappa, och det var kö upp för hela trappan. Men man fick inte stå bredvid varandra - även om det fanns gott om plats för folk att passera på andra sidan.
På vägen hem gick vi förbi burger king där vakterna stod vid dörren och sa åt alla att det bara var "Take away"
Killen i kassan litade inte på mig när jag sträckte fram min 20 pundare, så han vandrade iväg för att kika på den under en lampa. Men annas peng tog han glatt emot utan att bry sig, även om hon betalade med en likadan. haha!
Väl hemma på hotellet var det sova som gällde, eftersom vi hade en väckning att gå upp till.
Väckningen ringde halv nio, och eftersom frukosten slutade serveras klockan nio hade vi inte mycket till val än att gå upp. Inte många timmars sömn fick vi, och sedan möttes vi av en halvsladdrig frukost med kaffe eller te.
Men man fick i alla fall i sig lite mat, och efter vi ätit gick vi upp till rummet för att duscha och fräscha upp oss för våran riktiga första dag i London.
Vi frågade i Receptionen vart närmsta ställe att köpa busskort var, och det var på Paddington station, så vi gick dit, det tog typ fem minuter, och där stod vi i en lång kö och väntade. När vi kom fram sa han att dem bara hade endagarsbiljetter, och vi ville ha för tre dagar. Eftersom vi hade sett på internet att man kunde köpa det så vandrade vi istället till andra sidan stan till Victoria station för att se om det gick bättre där.
Efter att ha vandrat i en evighet - kanske 40 minuter - kom vi äntligen fram, men fick samma svar där. Så vi nöjde oss med endagarsbiljett. Vi fick i alla fall se en del av stan, även om hela promenaden kändes lite onödig.
Vi tog en buss från victoria till Oxfordstreet, och hittade en starbucks där vi tog en välbehövlig kaffe.
Efter kaffet blev det shopping! Vi vandrade längs oxfordstreet, och gick in lite här och där.
Tillslut blev det primark, där det var kaos. HUR mycket folk som helst, överallt!
Kön till provrummen var enorm, och det slutade med att jag och Anna ställde oss där medans Carro och Marcus som inte behövde prova något gick vidare. Hundra år senare kom vi fram. Man fick bara prova åtta plagg åt gången, och ville man prova fler fick man ställa sig i kön igen. Så det bvar bara att välja vilka man behövde prova och vilka man kunde hoppa över.
När vi provat klart hittade vi en spegel, och provade lite till.
Efter det var vi så trötta på att shoppa så vi mötte upp Carro och Marcus och tog en buss till Big ben.
Vi hoppade på ännu en buss och åkte mot Trafalgar square. I närheten hittade vi en restaurang där vi bestämde oss för att äta middag.
Efter middagen tog vi en buss till Piccadilly circus och kikade på det.
Vi kände inte för att åka hem så vi tog en buss åt något random håll och bara åkte lite. Vi kom till en hållplats som hette Haymarket, men när rösten läste upp namnet lät det som hon sa Hey Marcus, så vi fick världens skrattanfall och skrämde hela bussen. Sedan kom vi till ett ställe där vi knappt hittade ett sätt att komma tillbaka hemåt. Vi såg en man på runt 50 år som la sig rätt ner på marken för att han var så full. Vi såg tjejer på väg ut och festa med knappt några kläder på. Bara ben, och linnen. Ingen jacka alls.
Sedan åkte vi tillbaka till hotellet för att sova.
Min syster kom och hämtade mig strax innan sex, och hon körde mig hem till Carro.
Där packade Carro ner sina saker i min resväska, och vi väntade på Marcus och hans mamma.
Dem kom och hämtade upp oss vid halv sju, och sedan åkte vi hem till Anna och hämtade henne.
Mot säve, och flygplatsen åkte vi sedan, och väl där hade gaten väskinlämningen inte ens öppnat så vi satte oss ner och väntade lite.
När vi väl hade lämnat av våra väskor gick vi in till insidan och väntade på planet. Vi åt lite, pratade och vill att tiden skulle gå fortare. Planet var sent, typ nån halvtimma eller så, och tillslut fick vi komma ombord.
Vi lyfte nog runt tio, och som tur var fick vi plats bredvid varandra, och bakom varandra.
Flyget kändes som en hel evighet och jag ville bara komma fram. Varmt var det oxå. Jag som alltid brukar sitta och frysa ombord!
När vi kom fram fick vi stå i världens längsta kö för att kolla passen, och när vi äntligen kom ut färifrån åkte våra väskor redan runt på bandet och väntade på oss.
Vi hittade stället där man köper bussbiljetten in till London, och köpte tur och retur biljetter.
Vi vandrade till bussen, och hoppade på. Knökad med italienare var den, och sedan var det bara att sitta där och vänta på att vi skulle få komma fram och sova.
Bussen skulle ta 75 minuter, men tog mycket längre tid. Väl framme vandrade vi över till Victoria station, och försökte hitta hur vi skulle ta oss till hotellet.
Buss hade vi tänkt, men då behövde man ha mynt för att köpa biljett. Vi hade bara sedlar.
Ingen av de få ställena som var öppna tjugo över ett på natten ville växla åt oss, så tillslut gav vi upp och försökte få reda på ungefär hur dyrt det var med taxi.
En nisse försökte lura med oss i en svarttaxi. "20 pund, plus tio för väskorna. Vänta här i fem minuter" sa han.
Fan heller, tänkte vi, och gick till en "riktig" taxi istället. 15 pund kostade den redan. Halva priset lixom...
Äntligen kom vi fram till hotellet, och då kom nästa problem, skulle vi få checka in??
På hemsidan stod det att incheckningen slutade vid midnatt, och vi hae mailat hotellet men inte fått svar.
Dörren var låst, och vi ringde på. Efter några minuter kom en sömnig indiska man och öppnade dörren.
Men vi fick checka in utan problem. Vi gick in, jag försökte peka på bokningsnumret, men han ville bara veta namnet vi bokat på, och sedan tryckte han nyckeln i min hand. "second floor" sa han, och sedan gick han tillbaka till sin soffa där han låg och sov.
Två enkelsängar och en dubbel, och efter en snabb övenenskommelse om hur vi skulle dela upp sängarna så gick vi och la oss.
Jag har en sån sjuk utomlands-längtan att jag får panik. Det typ kryper i mig! Det var waay to länge sen jag var utomlands nu!
Har inte lämnat sverige sedan i somras!! :O (okej i-landsproblem jag vet, men ändå!)
Allt är så grått och tråkigt här. Det regnar, det fryser och blir isbana, det snöar, det regnar och blir slask, som fryser på nytt och så vidare. BLÄ!
Seriöst snart bokar jag bara ett flyg var-som-helst bara för sakens skull. Jag vill ut och se världen.
Jag vill åka och tågluffa i asien, jag vill åka och bila i USA, jag vill åka på en partyresa, jag vill åka på safari i Afrika, jag vill åka till London på en shopping weekend, jag vill åka och hälsa på min moster i Barcelona, och jag vill åka på en reseledarkurs på Gran Canaria...
Bara att börja spara pengar! haha! Nån som hänger med?
Jag har precis packat upp min resväska. Några dagar för sent. Jag hade en fuktig handduk och ett par badkläder från sista dagen... bra där! Det luktade inte bara lite om dem! Sedan hade jag ungefär med mig halva stranden hem oxå märkte jag. Kanske ska passa på och göra min egna sandstrand här i sängen!?
Min hosta börjar förresten bli lite bättre, fast jag käkar i o för sig hostmedicin, så efter ett par timmar kommer den riktigt äckliga hostan tillbaka. Men jag antar att det är sånt man får ta - resan var i alla fall värd det!! :D
När jag vaknade på morgonen när vi skulle åka var jag så nervös att jag skakade. Jag blev skjutsad av pappa till Anna, och därifrån åkte vi hem till hennes mormor som skjutsade oss till Landvetter. Låter himla komplicerat men det var det faktiskt inte. Allt gick bra på flygplatsen och vi satte oss på espresso house och käkade lite mer frukost/lunch. Planet skulle gå tio över tolv, och dem började incheckningen i tid, så vi trodde att allt var lugnt.
Vi blev skjutsade med buss ut till planet eftersom det var ett lite mindre plan. När vi kommit fram till planet stannade bussen, men dem öppnade inte dörrarna. Efter ett tag sa dem till oss att högtalar systemet på planet inte fungerade. Dem kunde alltså inte prata med varandra eller ut i högtalarna i kabinen. Vi fick vänta lite till, och sedan sa dem att vi fick åka tillbaka till flygplatsen och vänta medans de försökte fixa det.
Kanske en halvtimma senare åkte vi ut med bussen igen, och nu hade dem bytt plan. Vi fick ett plan som skulle gått till Barcelona, och dem fick istället ta vårat plan när det var lagat. Flygresan dit tog lite mer än tre timmar och tiden flög fram. När vi gick ner för landning, och var såpass nära att man kunde se människor så börjar vi plötsligt stiga igen. Vi fattade ingenting och sedan säger kaptenen att det var en blockering på landningsbanan. Vi cirkulerar ett par varv till och sedan landar vi äntligen. Vi väntade på bagaget och tog sedan en buss till Hotellet. Alla på bussen skulle till samma hotell, så när vi kom till hotellet stog vi i en kö och när vi kom fram till recdeptionen lämnade in våran lapp, fick våran nyckel och blev ledda till vårat rum. Jaha? tänkte jag. Det var den konstigaste incheckningen ever. I vanliga fall brukar dem ju säga vad som gäller på hotellet, alltså tider o så som till exempel utckeckning, och så brukar dem ju alltid kolla på passen, och ta dem över natten. Men nepp, inget sånt alls. Vi gick till vårat rum som var väldigt litet, och så satt vi där lite och slappade. Sedan gick vi och hyrde ett safe deposit skåp och efter tog vi en promenad och kollade på staden, och köpte lite vatten. Sedan gick vi tillbaka till hotellet och gjorde middag på rummet. Vi tröttnade direkt på den lilla spisen - det fanns två plattor, den ena en stor och den andra en jätte liten. Men båda reglerades med samma knapp, så när man satte på spisen och värmde vatten på den stora plattan så blev den lilla helt röd för att den blev så varm! Efter middagen gjorde vi oss redo för utgång, och förfestade lite på balkongen. Vi utforskade de flesta klubbarna, och märkte ganska snabbt vilka vi gillade mer än de andra. Efter att vi dansat oss genomsvettiga gick vi ut och satte oss lite på gatan, plötsligt faller en stor reklam skyllt över våra ben, och anna får den på knät medans jag får den på foten. Bakom står ett par killar och stirrar dumt och skrattar. Dagen efter hade vi båda stora blåmärken där vi blivit träffade! Dagen därpå låg vi vid poolen och slappade, och köpte melon som vi satt och käkade vid poolområdet. Fast jag tror inte riktigt dem gillade det, för dem kom fram till oss och sa att allt vi ville ha kunde vi köpa hos dem. På kvällen gick vi ut för att käka middag, och vi fick smaka på hur påstridiga dem var när dem ville ha in oss på restaurangen. Helt galna var dem, och när man inte ville lyssna började dem kalla en "beautyful", eller så frågade dem vart man var ifrån och när man sa "sweden" så sa dem att "that's the best" som om det skulle göra att vi ville äta mer hos dem! På kvällen gick vi ut och tog några drinkar, och så träffade vi några norrländska killar - första svenskarna, förutom alla som bodde på vårat hotell. (typ 80% var från england och 8% från italien, och resten var svenska, holländare eller serbier typ) Så vi hängde med dem under kvällen, och träffade på ett par göteborgstjejer oxå. Vi avslutade kvällen med lite vatten och en cheesburgare på donken och där träffade vi världens sötaste tjejer. De var engelska, och den ena av dem blev förälskad i min klänning för att den glittrade, så hon frågade vart den var ifrån, och sedan när vi pratade vidare så trodde hon inte att vi fattade engelska bara för att vi var från sverige så hon började viffta med händerna och försöka visa vad hon menade, medans hennes kompis försökte säga till henne att vi faktiskt fattade.
Nästa dag gick vi ner till stranden, och tog med oss bröd och melon. Havet var sjukt varm, men väldigt långgrunt. Man orkade inte gå ut såpass långt, att man inte bottnade utan jag stannade ungefär när et var till rumpan och satte mig ner istället. Vi satte oss i skuggan under ett träd när vi skulle käka melonen, och där kryllade det av larver och små skalbaggar. De var överallt, och när vi skulle gå hittade jag över 20 på mig och min handduk. Till middag fick vi ett erbjudande på tre drickor, förrätt och varmrätt för 11.90 Euro som vi körde på, men deras mat var ingen hitt. Jag käkade souvlaki som är ett grillspett och det var torrt och tråkigt. Den kvällen tog vi en sväng till stranden för att förfesta där och vi stötte på ett par spanjorer som var lite väl på, och mest ville supa ner oss, så vi drog från dem och senare träffade vi på några serbier som vi satt och snackade ganska länge med. När vi väl lämnade stranden och drog till klubbarna var klockan redan efter tre. Det blev en lång förfest kan man säga! Jag lyckades tappa bort mitt läppglans och min plånbok, men som tur var hade jag bara 5 euro där i!
Sedan flöt det på ungefär likadant under dagen med sol och bad. Städerskorna förövrigt var väldigt konstiga! Vi låg och sov ganska länge, och vaknade först vid elva, tolv. Så dem kom in och knackade på, och när dem såg att vi sov gick dem igen, sedan kom de tillbaka kanske en halvtimma senare när vi precis gått upp och käkade frukost på balkongen. Då kom dem in och tömde papperskorgen och svabbade golvet lite snabbt. En och en halv minut senare var dem borta. Efter det såg vi dem städa på balkongerna bredvid våra. Varför kunde dem inte tagit deras rum före våra? och varför kunde dem inte städa våran balkong, eller våran toa för den delen?
Jag minns knappt vilka kvällar vi gjorde vad på, men det innebar en hel del dans och en massa skratt, och sedan en kväll träffade vi ett par tjejer som bodde bredvid oss på hotellet. Vi drog ut med dem och dansade.
I hela staden var det något slags utklädnings tema eller något, för varje kväll såg man stora gäng med folk som klätt ut sig. En kväll såg vi två tjejer som var sjuksköterskor, en kväll såg vi cowboys, en kväll ett gäng med hulahulakjolar, och en kväll ett par killar utklädda till avatars. Vi drog ut med tjejerna på hotellet igen, och vi hamnade på en karaoke klubb där vi satte upp oss på att sjunga "I love rock'n'roll" och efter en hel evighet av andra låtar blev det våran tur. Jag hade ont i halsen från föregående kväll, och efter sjungande blev det ännu värre så jag kunde knappt prata. Så var det den sista dagen, och vi låg på stranden och solade och även på kvällen käkade vi nere vid stranden. Vi satt i baren på hotellet och förfestade, vi fick ett erbjudande om hur många drinkar vi hann dricka under en timma för 10 euro. Efter det drog vi ut med tjejerna från hotellet igen, och vi dansade ett tag, men sedan drog jag och anna iväg, och när vi satt på gatan för att vila lite kom ett par små pojkar fram. De ville sälja självlysande armband och var så galet söta. De kramade oss och vill inte gå, och jag blev typ helt kär i dem, men jag fattar inte föräldrarna som utnyttjar sina barn så. De var jätte små och var ute vid fyra på natten lixom! När vi skulle gå hem, runt halv sju åp morgonen körde en sopbilförbi oss och sprutade någon vättsna på oss, det var jätte läskigt! Sedan kom vi alltså hem, och trotts att det stog utcheckning 12 på våra papper så sa hon i baren på hotellet att det var utcheckning halv elva, så det blev två timmars sömn för oss, och sedan la vi oss vid poolen och försökte sova lite mer. Men det gick såklart inte för mig, för jag kan ju inte somna vartsomhelst, men jag tror anna sov lite i alla fall! Sedan när bussen kom fem över tre så fick inte alla som skulle med plats, så några fick ta en annan buss efter en hel massa tjaft.
Flygplatsen var liten och tråkig, och när vi äntligen kommit på planet så sägert plötsligt kaptenen. "Vi har tyvärr problem med att stänga trapporna". Nu får vi byta plan igen tänkte jag, men det löste sig, och vi lyfte kanske en halvtimma försent.
