När vi kom ner till receptionen knackade vi på hos indien och han frågade "check out? Do you need a taxi?"

Jag svarade ja, och han ringde. Den skulle ta tio minuter, så vi stod vänligt och väntade.

När taxin tillslut kom så var det ingen "vanlig" taxi, som alla andra i London, utan det såg mer ut som en vanlig bil.

Chauffören blev arg när han såg hur många väskor vi hade och bad mig hämta receptionisten.

Han skällde på honom lite och sa att han skulle sagt till i telefonen, vilken han hade gjort. Det kändes typ som om han hade ringt sin bror och frågat om han kunde skjutsa oss så vi tackade och sa hejdå, och gick istället och letade efter en egen taxi.

Vi hittade en nästan direkt och hoppade in.

Vi åkte till Victoria station, och gick till våran buss.

Där fick vi vänta ett tag, och sedan bar vi iväg mot flyget.

Väl på flygplatsen fick vi checkat in bagaget och komma igenom ganska snabbt. Det pep dock om mig i säkerhetskontrollen, och en tjej klämde och hade tills hon kom fram till att jag faktiskt inte hade något på mig.

Väl innanför tog vi en avslutnings kaffe på starbucks, och sedan åkte vi med ett litet tåg bort till gaten.

Där höll de redan på att checka in, och även denna gången hade vi tur nog att få platser bredvid varandra!

Hemfärden kändes snabbare, och när vi kom fram fick vi återigen stå och vänta på passkontrollen. Vi kom av allra sist så det tog ett tag. Vi hämtade vårat bagage och gick på toa, och när vi skulle gå ut i entren så blev vi fast. Helt plötsligt stängdes dörrarna om oss.

Marcus hann komma ut, och anna fastnade mitt i dörren med väskan på ena sidan och hon på den andra. Det började tjuta och ha sig, och Anna, Carro och jag plus nån till stod och tittade oss förskräckt omkring. Ingen kom, eller verkade bry sig, så tillslut gick anna tillbaka ut och hittade någon som skulle ringa på en tekniker. Tillslut fick vi komma ut, och Carros snälla mormor körde oss hem.