Väckningen ringde halv nio, och eftersom frukosten slutade serveras klockan nio hade vi inte mycket till val än att gå upp. Inte många timmars sömn fick vi, och sedan möttes vi av en halvsladdrig frukost med kaffe eller te.

Men man fick i alla fall i sig lite mat, och efter vi ätit gick vi upp till rummet för att duscha och fräscha upp oss för våran riktiga första dag i London.

Vi frågade i Receptionen vart närmsta ställe att köpa busskort var, och det var på Paddington station, så vi gick dit, det tog typ fem minuter, och där stod vi i en lång kö och väntade. När vi kom fram sa han att dem bara hade endagarsbiljetter, och vi ville ha för tre dagar. Eftersom vi hade sett på internet att man kunde köpa det så vandrade vi istället till andra sidan stan till Victoria station för att se om det gick bättre där.

Efter att ha vandrat i en evighet - kanske 40 minuter - kom vi äntligen fram, men fick samma svar där. Så vi nöjde oss med endagarsbiljett. Vi fick i alla fall se en del av stan, även om hela promenaden kändes lite onödig.

Vi tog en buss från victoria till Oxfordstreet, och hittade en starbucks där vi tog en välbehövlig kaffe.

Efter kaffet blev det shopping! Vi vandrade längs oxfordstreet, och gick in lite här och där.

Tillslut blev det primark, där det var kaos. HUR mycket folk som helst, överallt!

Kön till provrummen var enorm, och det slutade med att jag och Anna ställde oss där medans Carro och Marcus som inte behövde prova något gick vidare. Hundra år senare kom vi fram. Man fick bara prova åtta plagg åt gången, och ville man prova fler fick man ställa sig i kön igen. Så det bvar bara att välja vilka man behövde prova och vilka man kunde hoppa över.

När vi provat klart hittade vi en spegel, och provade lite till.

Efter det var vi så trötta på att shoppa så vi mötte upp Carro och Marcus och tog en buss till Big ben.

Vi hoppade på ännu en buss och åkte mot Trafalgar square. I närheten hittade vi en restaurang där vi bestämde oss för att äta middag.

Efter middagen tog vi en buss till Piccadilly circus och kikade på det.

Vi kände inte för att åka hem så vi tog en buss åt något random håll och bara åkte lite. Vi kom till en hållplats som hette Haymarket, men när rösten läste upp namnet lät det som  hon sa Hey Marcus, så vi fick världens skrattanfall och skrämde hela bussen. Sedan kom vi till ett ställe där vi knappt hittade ett sätt att komma tillbaka hemåt. Vi såg en man på runt 50 år som la sig rätt ner på marken för att han var så full. Vi såg tjejer på väg ut och festa med knappt några kläder på. Bara ben, och linnen. Ingen jacka alls.

Sedan åkte vi tillbaka till hotellet för att sova.