Vi har haft en bra, men ganska molnig semester. Solen kom samma dag som vi skulle åkahem, vilket betydde att vi låg och pressade i två timmar innan vi skulle med bussen till flyget.

Lite bruna lyckades vi bli, men inte alls i den utsträckningen som vi hade hoppats innan. Frukostbuffén var dock drömmen, och hotellet var jättefint. 

 

Borta bra men hemma bäst, speciellt när vädret är sådär och man har en liten katt och en älskad pojkvän där hemma så var hemlängtan total när veckan led mot sitt slut. 

 

Idag har jag en hel del föreläsningar och annat att ta ikapp. Dock har jag en gnällig katt som stör hela tiden, vilket leder till att jag pausar mer än jag lyssnar. Jag fixar en leksak, och inom fem minuter har han lyckats tappa bort den under något opch går runt och jamar klagande tills jag fixar en ny leksak. Bästa var när jag satte på videon med fåglar till honom på ipaden. Då låg han förundrad och tittade på den, tyst, i tjugo minuter!

 

Nej, back to plugg! (Ska försöka slänga upp lite bilder någon dag när jag lagt över dem till datan)

Idag är en sån där dag när man gör allt man inte ska göra. Eller inte det att jag inte får nått gjort, jag gör bara fel saker än jag borde.

 

Jag har skrivit ungefär fem ord på min rapport, och läst igenom kanske två stycken av texten. Jag ligger hyfsat bra till ändå, så jag känner mig inte stressad, men det vore så skönt att bara få lite inspiration och ta tag i det. Det ska vara inne på torsdag. Egentligen är det söndas som gäller men på fredag drar jag till Lanzarote, så jag har min deadline på torsdag!

 

För tillfället är det 19 grader på Lanzarote. Vore najs med något varmare, men vi får väl se. Prognosen för nästa vecka verkar vara typ 19 grader med risk för regn en hel del dagar. Vi får väl shoppa i så fall. Det är rätt skönt att bara få en paus från vardagen, även om sol och att bli lite brun hade vart väldigt härligt!

 

Igår var typ första gången jag fattade att jag ska vara borta från Lukas och Chilou i en hel vecka. Hade en hel del ångest. Förutom den månaden jag var borta precis när jag och Lukas träffades så har vi varit ifrån varandra i två dagar som längst tror jag. Och bara det var väldigt jobbigt. Det kan dock vara ganska bra att vara ifrån varandra lite ibland tror jag. Men det lär bli tufft!

 

I helgen fyllde pappa 50, och vi hade en härlig fest. Mycket mat, prat, och dans! 80 och 90-tal dundrade ut från högtalarna, och vi dansade oss svettiga. Idag fick jag hemleverans på överbliven mat, som delats upp på tre hushåll. Vi fick huuuuuur mycket som helst. Fisksoppa och chili con carne rinner snart ut ur frysen, och vi har bröd och tacochips för ett helt kompani. Läsk, som vi knappt dricker fick vi oxå en sex xtycken flaskor. De får väl sparas till nästa fest och bli blanddricka helt enkelt! 

Om tio dagar är det solsemester som gäller, och tills dess tänker jag kämpa järnet på gymmet.

Jag var på gymmet i fredags, igår och idag. Imorgon kommer jag inte hinna så det får bli vilodag.

 

Det sköna när man går tredje gången så tätt inpå är att man känner en helt ny styrka som man inte alls kände första dagen. Smidigheten kommer tillbaka efter bara några gånger, och styrkan sitter där bak i ryggmärgen.

Det som är nästan ännu goare är när man blir lite taggad och känner att man vill till gymmet. 

Nu gäller det bara att hålla igång det.

 

För första gången någonsin har jag skapat en spelningslista för gymmet, bara för att ha något att lyssna på, på bandet. Det gäller att lura sig själv till att det är kul, tills det faktiskt blir lite kul.

 

Nu gäller det väl bara att försöka skärpa sig matmässigt också. (Alldeles för mycket chips för att det ska vara okej...) Men så länge jag tränar kan jag faktiskt få unna mig lite gott oxå! 

 

Idag blev det storkok av chili con carne. Så himla gott, och perfekt att ha lite extra i frysen för en regnig dag. Vi var himla duktiga på storkok ett tag. Soppa och grejer. Det känns både nyttigt då det är hemlagat, och ekonomiskt då man köper storpack och maten räcker i flera dagar (och ändå blir det över till några lådor in i frysen). 

 

 

Igår hade vi ett litet äventyr i stan. Man glömmer bort att det finns så mycket hemska människor emellanåt.

Man läser tidningen och hör på nyheterna om alla fruktansvärda saker som händer, men sen tror man så gott om människorna man har runt om kring sig. Kanske är det något från när man var mindre och inte bodde i en storstad. För där kunde man ju lita på de allra flesta.

 

Det var inget hemskt eller så,det som hände igår. Men jag har kvar en obehaglig känsla i magen som gör att jag känner mig otrygg och måste kolla en extra gång efter vart jag har mina saker när jag är ute på stan. 

 

I alla fall, till det som hände igår. Vi glömde kvar en väska inne på Lasse på Heden, med frisbees och våran hemnyckel i. Efter att ha gått 500 meter märkte vi att vi glömt väskan och skyndade tillbaka. Vi var borta i kanske max sju minuter och väskan är inte kvar. Det var lixom inget egentligt av värde i den. Ingenting som ett bankkort eller en mobil som man skulle kunna sälja vidare. Så varför ta nått sånt??

 

Det pajjade i alla fall hela våran eftermiddag eftersom det var ett helvete att försöka få tag på någon som kunde hjälpa oss in i vår lägenhet. Vi hade ju bara en nyckel med oss. och jag hade dessutom lämnat min mobil hemma vilket gjorde processen långsammare. Vi kunde inte få tag på hyresvärden, och klockan var fem i fyra. Klockan fyra kan man inte längre ringa dem. Så det blev att försöka hitta nån jour att ringa. En timme efter vi började ringa runt fick vi äntligen tag på någon som kunde komma och hjälpa oss. 1600 kronor kostade det oss, och han var där i kanske 20 minuter. Sjukt. 

 

Vetskapen av att någon där ute har ens nyckel kändes ju sådär. Men det obehagligaste med det hela är känslan och vetskapen av att folk tar saker så himla enkelt, utan att ens se sig om eller tveka.