Igår hade vi ett litet äventyr i stan. Man glömmer bort att det finns så mycket hemska människor emellanåt.

Man läser tidningen och hör på nyheterna om alla fruktansvärda saker som händer, men sen tror man så gott om människorna man har runt om kring sig. Kanske är det något från när man var mindre och inte bodde i en storstad. För där kunde man ju lita på de allra flesta.

 

Det var inget hemskt eller så,det som hände igår. Men jag har kvar en obehaglig känsla i magen som gör att jag känner mig otrygg och måste kolla en extra gång efter vart jag har mina saker när jag är ute på stan. 

 

I alla fall, till det som hände igår. Vi glömde kvar en väska inne på Lasse på Heden, med frisbees och våran hemnyckel i. Efter att ha gått 500 meter märkte vi att vi glömt väskan och skyndade tillbaka. Vi var borta i kanske max sju minuter och väskan är inte kvar. Det var lixom inget egentligt av värde i den. Ingenting som ett bankkort eller en mobil som man skulle kunna sälja vidare. Så varför ta nått sånt??

 

Det pajjade i alla fall hela våran eftermiddag eftersom det var ett helvete att försöka få tag på någon som kunde hjälpa oss in i vår lägenhet. Vi hade ju bara en nyckel med oss. och jag hade dessutom lämnat min mobil hemma vilket gjorde processen långsammare. Vi kunde inte få tag på hyresvärden, och klockan var fem i fyra. Klockan fyra kan man inte längre ringa dem. Så det blev att försöka hitta nån jour att ringa. En timme efter vi började ringa runt fick vi äntligen tag på någon som kunde komma och hjälpa oss. 1600 kronor kostade det oss, och han var där i kanske 20 minuter. Sjukt. 

 

Vetskapen av att någon där ute har ens nyckel kändes ju sådär. Men det obehagligaste med det hela är känslan och vetskapen av att folk tar saker så himla enkelt, utan att ens se sig om eller tveka.