Flygturen till Florida

okej, så resan började klockan 3:40 natten till i söndags.
Jag mamma och pappa åkte iväg till flygplatsen.
Efter att ha vinkat hejdå och vandrat igenom tullen stod jag där och väntade på det första planet trött och lite nervös!
Första planet flöt på ganska bra, och snart var jag framme i Amsterdam.
Med hjälp av en tidning som låg i stolsfickan framför mig på planet så fick jag veta att alla Deltas plan flög ut från terminal E. Så när vi gick in för landning så sa dem i högtalarna att vi landade på C, och med hjälp av en karta så kunde jag känna mig lite lugnare för vart jag skulle ta vägen.
 
Sen var det bara att vandra. Det är en stor flygplats, och mitt i så var det passkontroll.
Smidigt utan någon längre kö igenom där, och bort till Gaten.
Jag köpte mig en bok, Hungerspelen på engelska. och sedan stod jag och väntade på avgång.
Kändes bra att passa på att stå lite eftersom jag strax skulle gå på ett flyg på tio timmar.
 
Plötsligt kom typ sex män och en kvinna iklädda kostym ut, och drog med sig små rullande höga bord som dem ställde upp. En kö bildades fram till dem, och jag gick dit och ställde mig.Kön segade sig fram riktigt sakta!
Väl framme var det värsta intervjun. Dem kollade pass och biljett. Frågade vad jag skulle göra i USA.
Varför jag skulle dit, om någon tvingat mig att åka dit. Om någon rört mitt bagage. Om allt i bagaget var mitt, om jag lånat något i bagaget, och en massa fler frågor.
 
Tillslut sa han okej och jag fick gå vidare in i nästa väntrum för att vänta ytterligare innan vi fick boarda planet.
Det var ett jätte stort plan, både långt och brett.
Två, fyra, och två platser.
Jag satt på den yttersta utan en av de fyra i mitten, vilket var helt okej!
Ganska skönt att få sitta vid gången så man enkelt kunde gå ut och gå på toa och så.
 
Strax efter att vi lyft och kommit upp i luften kom dricka-vagnarna ut. Man fick valfri dricka och en liten påse med nötter. När vagnarna kört igenom hela kabinen kom dem ut och delade ut hörlurar.
Man hade en liten tv på sätet framför sig där man kunde välja mellan massa olika filmer, man kunde lyssna på musik, eller spela spel.
Strax därefter började dem dela ut maten. Det tog ganska lång tid, för det var många som skulle ha specialmat.
Men när dem väl kom fick man välja mellan tre alternativ, dock satt jag så långt bak att det "bara" fanns två val kvar.
Allting var ingick, och var gratis. Även hörlurarna!
Efter maten kom nästa dricka-vagn ut, och därefter blev det lugnt för ett tag.
 
Jag kollade totalt på tre filmer. Rock of ages, The lucky one, och what to expect while expecting.
Hörlurarna man fick var dock förstora för mina öron, och hårda som sten, så efter den första filmen var jag helt öm. Fick hålla på att trycka in dem på nytt hela tiden eftersom de konstant åkte ut. Det gjorde ont!
Men men, man ska inte klaga.
 
Senare under slutet av flygningen kom dem med en macka och ännu en dricka-vagn.
När vi tillslut började närma oss landningen (Det tog en hel evighet!! tio timmar på ett plan, speciellt när man är ensam antar jag, är helt galet länge!) kom jag plötsligt på att jag nu var i Atlanta, och att jag skulle behöva hämta mitt bagage och hela den bilen, så jag blev plötsligt fruktansvärt nervös.
 
När vi landat berättar flygvärdinnan att vi, eftersom dem under natten hade ändrat till vintertid, var en timma före. Så helt plötsligt hade jag tre timmar (istället för två)  på mig att hämta bagaget och gå igenom tullen och allt det där, vilket kändes väldigt skönt.
Det innebar att jag slapp känna mig stressad medans jag stod och väntade i den megalånga kön fram till gränstullen (eller vad det kallas)
Där sklulle man i alla fall återigen ha värsta intervjun där man blev förfrågad vad man gjorde i landet.
Kvinnan jag kom till skrattade åt mig när jag sa att jag skulle vara volontär.
Så du har betalat pengar, för att åka och se på djur, ensam. sa hon.
Varför gör du nått sånt? Hur kom du på den idén? Internet?? skrattade återigen.
eeeh.. ja. Men igenom kom jag i alla fall! Så fick man lämna fingeravtryck på alla tio fingrarna, och ta en väldigt fräsch bild efter att ha varit vaken sedan mitt i natten och suttit på ett plan!
 
Jag gick till bagegeuthämtningen, och sedan när jag hämtat väskan åkte lämnade jag av den typ fem minuter senare till en killa som stod vid ett rullande band. Sedan gick jag igenom en säkerhetskontroll, där alla förutom folk över 75 var tvugna att ta av sig skorna. (Det stod så på en skylt)
 
Sedan åkte jag ett tåg för att komma till min termianal, och väl där var jag så varm, stressad och JagVetInteVad, så jag höll på att dö. Tackar min syster för att hon kom med idén om att det kunde vara skönt med ett ombyte under en hel dags flygning. Så stängde in mig på en toalett och fick bytt om. Toaletten var självspolande, och spolade två gånger medans jag stod där och bytte om.
Inte alls störande eller konstigt för dem som väntar utanför eller så.
 
Väl framme vid gaten käne jag mig lite svalare, men var fortfarande tillräckligt varm för att det skulle kännas jobbigt. Det var fyra olika plan som skulle till Orlando, men som gick från olika gater, så jag dubbel och trippelkollade. Men ändå var jag stressad. Kändes att jag inte ätit riktigt ordentligt under dagen, och kände mig lite halvt svimfärdig. Skön kombination. Så jag sprang bort och köpte en flaska med vatten, hälde i mig halva flaskan och tryckte i mig två rader marabou.
Sedan kändes det bättre!
 
Var fortfarande nervös för att jag snart skulle vara framme!
Vi gick på planet, och flygturen till Orlando gick så snabbt att det knappt kändes som om vi hann åka någonstans. De släckte inte ens bälteslampan under flygningen. Vet inte om det berodde på att det var för att det var lite guppigt, men det var mycket guppigare på den långa flygningen. (Bältesskylten lös ganska mycket där också iof.)
 
Väl framme i Orlando fick vi åka en typ ett tåg för att komma till bagageuthämtningen.
Inte en enda tull kollade mig, och jag vandrade glatt ut från flygplatsen för att kolla efter hon som skulle hämta upp mig.
Bilar åkte förbi, jag glodde på allihopa. Ingen verkade leta efter mig dock.
Klockan var en halvtimma efter tiden jag skulle landa, så hon borde ju vara där nu.
Funderade på att ringa. Väntade lite till, gick in och kikade om jag kunde se någon telefonkiosk. Såg ingen, så gick in igen. Stax efter kom hon.
 
Det var en lång biltur till parken, men Alison var trevlig och vi satt och småpratade under vägen.
Väl framme i huset (eller man kanske ska kalla det mer en stuga) så träffade jag den andra tjejen som också är här.
Både hon och Alison är praktikanter, så jag är tydligen den enda volontären.
Skillnaden är att Alison har varit här i nio månader och Kady i två, och dem får lite betalt för det dem gör.
 
Ja det var min resa hit, om ni lyckats läsa er hela vägen hit, så grattis! Kör ett till inlägg om min första dag här strax.

Kommentarer

Skriv en kommentar! :D

Ditt namn:
Kom ihåg mig!

Din mail-adress: (syns bara för Tilda)

Din blogg:

Skriv din kommentar!

Trackback
RSS 2.0