Den var som den brukar vara. Väldigt fin, men lite väl lång.

Och efter halva filmen kände jag att jag ville ha en paus och sträcka benen och bara prata lite.

Men man fick så snällt sitta kvar.

Att ha glasögon på sig så länge var inte alls så jobbigt som jag av någon anledning fått för mig!

Sedan körde snälla Marcus mig ända hem, och jag gick och sov. sex och en halv timma senare ringde klockan och det var dags för jobb.

Så idag har jag jobbat, och sedan blev det tåget direkt in till Göteborg där jag fikade med de bästa!

På vägen hem åkte jag och handlade och träffade mamma och pappa i butiken. lite kul.

Nu sitter jag här och äter kvällsmat. Räk och aioli macka! mumma!