Trötta, knasiga tankar en måndagskväll
Min kaktus har dött.
En gång i tiden, sisådär ett par två-tre år sedan, hade jag en massa kaktusar. Ungefär tio stycken. Men alla började bli så stora, så jag bestämde mig för att plantera om dem. Det gick ju sådär. Efter mycket om och men slutade det med att jag idag bara har tre stycken kvar.
Ja eller två. För som sagt så har en av dem dött...
Ganska sorgligt. Jag gillar mina kaktusar - okej att jag glömmer att vattna dem, och att dem sticks så fort man rör dem, men dem är söta. (Och det är ju endå det som är grejen med kaktusar - man slipper vattna dem)
Den som dog var min favorit, en lång, sticksig, grön... eller okej om jag ska vara ärlig så var den nog delad första plats, men vi kan ju säga att den var favoriten bara för att vara snälla!
Så nu har jag bara andra-favoriten och den tråkiga kvar. Jag borde köpa nya! Kanske ta en tur förbi plantagen någon dag. Eller kanske inte, men ändå!
Kaktusar är så konstiga när dem dör. Det kommer en massa vätska ut dem, och dem sjunker ihop. Förra gången några dog så kom det en herrans massa flugor. Hoppas det inte gör det denna gången. Ni vet sånna jobbiga bananflugor.
Gud vad jag tjötar på. Tror ni att jag har kul eller? Knappast. Om någon ens har orkat läsa ända hit så kan jag ju grattulera er. Ni har just blivit experter på hur en kaktus avlider. Men usch jag får det ju nästan att låta som en människa. Jag saknar min vovve. Bara sådär på tal om ingenting! Vi pratade om henne härromdagen, om hemskt nog som det låter så hade jag nästan glömt henne. Inte glömt att hon fanns eller så, men slutat tänka på henne på ett tag lixom. I början, när hon dött, så såg jag henne överallt. En plastpåse på golvet, eller i hennes favorit hörna. Ibland gick jag till och med och tittade om hon ville komma in... fast hon inte ens var ute. Det blir ganska läskigt och tyst när en hund försvinner. Man blir van vid att någon alltid kommer och stör en och vill ut och gå, och man blir van vid klornas rispande ljud mot golvet när hon susar omkring i huset.
Jahaja, hur kom jag in på detta ämnet nu då?? Vi tar och slänger in några bilder på vovven oxå, och en bild på från när jag planterade om mina kaktusar för ett par år sen!
En gång i tiden, sisådär ett par två-tre år sedan, hade jag en massa kaktusar. Ungefär tio stycken. Men alla började bli så stora, så jag bestämde mig för att plantera om dem. Det gick ju sådär. Efter mycket om och men slutade det med att jag idag bara har tre stycken kvar.
Ja eller två. För som sagt så har en av dem dött...
Ganska sorgligt. Jag gillar mina kaktusar - okej att jag glömmer att vattna dem, och att dem sticks så fort man rör dem, men dem är söta. (Och det är ju endå det som är grejen med kaktusar - man slipper vattna dem)
Den som dog var min favorit, en lång, sticksig, grön... eller okej om jag ska vara ärlig så var den nog delad första plats, men vi kan ju säga att den var favoriten bara för att vara snälla!
Så nu har jag bara andra-favoriten och den tråkiga kvar. Jag borde köpa nya! Kanske ta en tur förbi plantagen någon dag. Eller kanske inte, men ändå!
Kaktusar är så konstiga när dem dör. Det kommer en massa vätska ut dem, och dem sjunker ihop. Förra gången några dog så kom det en herrans massa flugor. Hoppas det inte gör det denna gången. Ni vet sånna jobbiga bananflugor.
Gud vad jag tjötar på. Tror ni att jag har kul eller? Knappast. Om någon ens har orkat läsa ända hit så kan jag ju grattulera er. Ni har just blivit experter på hur en kaktus avlider. Men usch jag får det ju nästan att låta som en människa. Jag saknar min vovve. Bara sådär på tal om ingenting! Vi pratade om henne härromdagen, om hemskt nog som det låter så hade jag nästan glömt henne. Inte glömt att hon fanns eller så, men slutat tänka på henne på ett tag lixom. I början, när hon dött, så såg jag henne överallt. En plastpåse på golvet, eller i hennes favorit hörna. Ibland gick jag till och med och tittade om hon ville komma in... fast hon inte ens var ute. Det blir ganska läskigt och tyst när en hund försvinner. Man blir van vid att någon alltid kommer och stör en och vill ut och gå, och man blir van vid klornas rispande ljud mot golvet när hon susar omkring i huset.
Jahaja, hur kom jag in på detta ämnet nu då?? Vi tar och slänger in några bilder på vovven oxå, och en bild på från när jag planterade om mina kaktusar för ett par år sen!
Kommentarer
Trackback