I skolan idag:
Jag står och petar i lypsylen för att få ut det allra allra sista och Marcus tittar konstigt på mig och säger.
-Du vet, jag kan köpa en ny åt dig om du vill.

Ville bara påpeka att jag faktiskt verken var snål eller fattig idag, utan läget var så att jag inte hade någon annan lypsyl i den väskan och att jag -så beroende som jag är - helt enkelt var tvungen att ta det som fanns.
Så med detta ska jag nu gå och lägga i en ny lypsyl i min gympaväska. Ja om vi har lypsyl hemma då förstås!