Att vakna klockan tre - tre timmar innan man ska upp och fira sin student - och inte kunna somna om är inte så jätte kul när man vet att man i princip ska vara vaken ett helt dygn.
Jag lyckades i alla fall somna om, och väckningen gick fem i sex. Jag gick upp och duschade och gjorde mig i ordning, och det var svårt att fatta att det verkligen var studenten. MIN student.
Precis innan jag skulle gå till champagnefrukosten fick jag ett halsband i present av familjen. Jag tog på mig min present, tog på mig min studentmössa och vandrade iväg med champagnen

Jag var självklart först hos Emelie, och sedan droppade folk in efterhand. Julia och Alexandra kom typ sist, och det var dem som hade med sig brödet. Vi skålade i champagne och åt jordgubbar. Vi fotograferade varandra, och skrev i kort till våra lärare. Sedan vandrade hela klassen ner mot skolan under glädjerop och sång.

Efter ett snabbt stopp på statoil var vi nere på skolan och vi intog teatern.
vi lyssnade på rektorns tal, jag fick minnen från första gången i ettan när han pratade om hur snabbt allt skulle gå och vi tänkte "visst". Sedan fick vi en föreställning som var mer som en konsert än en skolavslutning.
Alla stog upp och sjöng och dansade, och det slutade med "en blomstertid nu kommer".


Efter teatern gick vi mot bamba där vi satt klassvis och käkade våran "kalla lunch".
Uffe, som var toastmaster stog och pratade och några uppträdde, och efter ett tag blev det riktigt långtråkigt.
När det var slut, och vi hade sjungt "en blomstertid nu kommer" igen så gick vi till ett klassrum för att få våra betyg. Vi gav våra presenter till våra mentorer som sa att dem älskade oss, och sedan skrev vi i varandras mössor.

Plötsligt var det dags att springa ut, och jag blev sjukt nervös och höll på att skita ner mig. Vi stog i led och väntade och väntade. Carro frågade om hon fick hålla min hand, och det fick hon mer än gärna!
Sedan var det vi, och vi hoppade runt där ute i en hel evighet innan låten tog slut.
Ute var det sjukt varmt, och vi trängde oss fram för att hitta våra familjer.
Tillslut gjorde vi det, och jag möttes av kramar och godsedjur, och plötsligt kom tårarna.
Våran utspringningslåt- lika konslig som min underbara klass


Efter ett tag var det dags att gå på flaket, och när jag precis kommit på höll dem på att stänga.
Det kommer fler!! sa jag stressad över att jag såg att till exempel Carro saknades på flaket.
Jag försökte ringa henne, men hon svarade inte. Sedan såg jag att hon var på väg mot oss.

Efter att vi stått på flaket ett bra tag åkte vi äntligen iväg, och den var det absolut bästa timmen i mitt liv!!!
Vi hoppade, dansade, sjöng och skrek. Lycka i den bästa formen!

Efter flaket blev jag upplockad av mamma och Anna, och vi åkte hem. Jag möttes av något mindre människor än jag trodde, men alla droppade in efter hand. Min klänning var smutsig så jag slängde in den i tvätten, och sedan hängde vi den ute så den fick torka.

När vi ätit var jag proppmätt, och jätte trött. Plötsligt blev det tårta. Jag hade helt glömt av den biten, men tryckte i mig lite ändå. Sedan gick jag för att fräsha upp mig lite, och fick sedan skjuts av familjen Grann ner till Julia där klassen skulle träffas för lite "förfest". Inte ens hälften av klassen kom, men några av Maddes "riverside" kompisar var där.

Vid halv tio gick vi mot stationen där vi gick på toa och tog bussen in till Trädgårn. Bussresan in var skitkul, och vi dansade och sjöng.

Kön in till Trädgår'n var hemsk, och vi stog och köade i en HEL timma även fast vi redan betalat 150 kronor för våra biljetter. Efter kön var det betydligt roligare, och vi festade ända tills klockan kvart i fyra.
Då kom annas snälla bror och körde hem oss.