Vi vaknade runt klockan sju, och åkte mot flygplatsen när alla andra var på väg till skolan.
Väl på flygplatsen gick allt bra tills vi skulle åka. Vi blev flyttade mellan olika gater och sedan visade det sig att planet var försenat. Vi skulle åkt 10:45 men vi fick vänta ända tills klockan 12 innan vi fick komma på planet, och sedan fick vi sitta på planet ett tag till.

Vi landade i frankfurt, och istället för att vänta i tre timmar hade vi bara en timma kvar och  vänta eftersom planet var så sent. Tur att vi inte hade kortare väntetid mellan planen i alla fall. Vi kom på planet i tid men där fick sedan vänta i 55 minuter.

Först ropade de ut i högtalarna att vi väntade på ett par resenärer till.
Sedan ropade de ut att de fortfarande inte hade kommit, så nu skulle de bara packa ut deras bagage o sedan skulle vi åka.
Sedan ropade de ut att några andra resenärer som missade sitt förra plan skulle få ta de andras platser, så nu skulle de bara ta ur japanernas bagage och sedan packa in de andras bagage.
Helt plötsligt börjar sedan japanerna rulla in på planet ändå...

De var 40 stycken! (Mamma satt och räknade)

Det satt en tysk tant bredvid mig, och när vi fick beställa vad vi ville dricks tog hon tomatjuice, och där i hällde hon sedan salt och peppar :S 
Tyskar är bra konstiga ibland!

När vi kom fram till Milanos flygplats skyndade vi oss mot toaletterna för att inte hamna bakom alla japanerna!
 "mmm här luktar det persika!"  sa jag när vi kom in på toaletten
Mamma gick in i ett bås och kom flygande tillbaka "Där luktade det INTE persika!"

Väskan kom fram väldigt sent, och jag han tro att jag såg den tio gånger innan det verkligen var den.
Sedan hoppade vi på en buss in mot stan, utan att ha en blekaste aning om vart vi var på väg, ganska ovanligt för oss eftersom mamma brukar ha minst tre olika kartor eller vägbeskrivningar med sig. Men inte nu inte!

Ute var det varm och skönt, och ingen snö alls! :D (med varm menar jag typ 8 grader)

Vi hoppade av på den sista hållplatsen och vandrade sedan ner till metron.
Där mötte vi en hjälpsam italienare som sa att vi kunde fortsätta åka på samma biljett i 75 minuter.
Vi ringde hotellet som sa vilken metro vi skulle ta,  vart vi skullle hoppa av, och sedan vilken spårvagn vi skulle ta där ifrån.

Vi gjorde som dem sa, och sedan fick vi fråga en italienare till om  vart spårvagnarna gick ifrån. Han tänkte till och med följa med oss bort först.

Vi hittade i alla fall spårvagnen och sedan satt vi hela vägen och försökte höra när vi var på rätt hållplats, för vi visste bara namnet, men det fanns ingen karta eller nått över hållplatserna.
En killa som stog upp bredvid mig stog och glodde på oss och skrattade när vi satt och spärrade upp öronen varje gång en hållplats lästes upp. Det var OMÖJLIGT att höra vad dem sa! Helt sjukt. Men vi lyckades hoppa av rätt eftersom hotellet låg precis bredvid hållplatsen.

Vi lyckades checka in, och tog oss upp till rummet, som var helt galet varmt!

När vi lämnat alla sakerna så vandrade vi ut och åt middag.
Sedan försökte vi somna i det varma rummet på dem hårda sängarna.


Utsikten från planet, snö, snö snö!