Päls - Nej tack!!
Jag håller på att göra ett arbete om Pälshandeln, och jag blir så galet arg när jag läser allt jag hittar!!
Jag hittade ett häfte om pälsindustrin som är från "Djurens rätt" och ju mer jag läser desto argare blir jag!
Flera minkar stängs in i små burar och de lever i cirka 6 månader innan de gasas ihjäl eller dödas av elstötar - allt för att inte förstöra pälsen - och det är inga 6 lyckliga månader utan de är fyllda av lidande! De får ingen riktig mat, de kan inte föra sig ordentligt, och de utvecklar stereotypa beteenden, som att bita sig själva och riva av sin päls.
Chinchillor behandlas på samma sätt, fast de får till och med lite lyx - de får tillgång till sandbad i några minuter varje dag - Yippie!
Farmning på djur är inte förbjudet i Sverige - förutom rävfarmning - och den mesta päls som "tillverkas" i Sverige exporteras, medans Sverige importerar päls från Asien som säljs i svenska affärer.
I Asien kommer en hel del av pälsen från katter och hundar, under falsk beteckning så att ingen skall veta om det.
Ofta står det bara "äkta skin" som förklaring.
Hundar knivskärs och lämnas sedan tills de blöder till döds. Katter dränks. Sedan finns det även de hundar och katter som flås levande - allt för att skada så liten del av pälsen som möjligt.
Men det som jag tycker låter hemskast är inget av detta, utan det som görs med får för att få mjuk lammpäls.
Varje år säljs 4-5 miljoner fårpälsar till bland annat Tyskland, Frankrike, Skandinavien och Italien.
Fåren görs gravida, och sedan mellan 30-10 dagar innan fåren föds dödas fåret och lammet tvingas ut.
Varför inte vänta åt minstone tills lammet fötts? Jo för att fälsen är som bäst då - om man vill göra väskor, hattar eller handskar.
Folk som observerat slakten har berättat att fåren släpas in i rummet, sprattlandes för sitt liv, och sedan skär slaktaren ett stort hack i halsen. Blodet sprutar, och slaktare skär en gång till. Sedan vrids huvutet ett varv tills det lossnar helt. Fåret fortsätter sparka ända tills huvudet lossnar.
De som har tittat har sett hur lammet desperat sprattlar i mammans mage, och håller på att dö.
Då har slaktaren tryckt på magen tills lammet slutar sprattla och dör. De hänger upp det döda fåret och flår det tar ut ungen.
Detta är så sjukt hemskt att det inte kan vara sant!
Fåret är inte ens värt någonting utan det är bara lammets skinn som används. Resterna av fåret slängs bara bort.
30 lammskin behövs för att göra EN kappa!
Förutom farmarna som föder upp och dödar djur för pälsen finns "pälsjägare" som lägger ut snaror i skogarna för att fånga djur. Om de inte får det djur de hoppats på, utan fångar en hund istället, så spelar det ingen större roll, utan de gör päls av de djur de får fast. ungefär 78% av alla djur som fångas in är inte det djuret jägaren ville komma åt från början.
En sak som är säker är att djuren som fångas av sarorna i skogen lider något sjukt mycket innan de dör!
Ofta sliter de i flera timmar för att komma loss, och i sin kamp sliter de ofta av kropsdelar eller förstör sina tänder eller klor i jakten att komma ur fällan.
Thomas Eveland som är en föredetta djurpälsjägare berättade om när han hittade en ekorre i en fälla en gång
"När jag tittade ner kunde jag se att den stora fällan hade fångat en liten ekorre över vänstra framkroppen och bakbenen. Fällans tyngd gjorde att ekorren inte kunde ta sig loss och när den ryckte till från sida till sida gav den ifrån dig långa hjärtskärande skrik av smärta som jag kommer att minnas till den dag jag dör"
Jag fattar inte om någon kan tänka sig att fortsätta jaga om de tvingas se de lidande djuren slita för sina liv för att komma loss...!
En annan pälsjägare berättade om när han fastnade i en av sina egna "bensaxar"
"Sakta började benet bli lila... Mina fingrar var vid det här laget nästan bortdomnade och jag kände mig svag. När jag böjde mig ner över fällan svimmade jag och jag vaknade först när mitt ansikte kom i kontakt med den kalla snön. När jag reste mig igen var jag stel i hela kroppen. I det ögonblicket av mental och fysisk ångest började jag tänka på mitt förflutna och min framtid. Här var jag ensam i skogen, med en utdragen och plågsam död framför mig"
Han hade tur, och blev hittad innan han dog, men när räddarna kom till platsen hade han redan slitit sönder buskarna i närheten, och sina fingrar i sina försök att komma loss.....
Jag hittade ett häfte om pälsindustrin som är från "Djurens rätt" och ju mer jag läser desto argare blir jag!
Flera minkar stängs in i små burar och de lever i cirka 6 månader innan de gasas ihjäl eller dödas av elstötar - allt för att inte förstöra pälsen - och det är inga 6 lyckliga månader utan de är fyllda av lidande! De får ingen riktig mat, de kan inte föra sig ordentligt, och de utvecklar stereotypa beteenden, som att bita sig själva och riva av sin päls.
Chinchillor behandlas på samma sätt, fast de får till och med lite lyx - de får tillgång till sandbad i några minuter varje dag - Yippie!
Farmning på djur är inte förbjudet i Sverige - förutom rävfarmning - och den mesta päls som "tillverkas" i Sverige exporteras, medans Sverige importerar päls från Asien som säljs i svenska affärer.
I Asien kommer en hel del av pälsen från katter och hundar, under falsk beteckning så att ingen skall veta om det.
Ofta står det bara "äkta skin" som förklaring.
Hundar knivskärs och lämnas sedan tills de blöder till döds. Katter dränks. Sedan finns det även de hundar och katter som flås levande - allt för att skada så liten del av pälsen som möjligt.
Men det som jag tycker låter hemskast är inget av detta, utan det som görs med får för att få mjuk lammpäls.
Varje år säljs 4-5 miljoner fårpälsar till bland annat Tyskland, Frankrike, Skandinavien och Italien.
Fåren görs gravida, och sedan mellan 30-10 dagar innan fåren föds dödas fåret och lammet tvingas ut.
Varför inte vänta åt minstone tills lammet fötts? Jo för att fälsen är som bäst då - om man vill göra väskor, hattar eller handskar.
Folk som observerat slakten har berättat att fåren släpas in i rummet, sprattlandes för sitt liv, och sedan skär slaktaren ett stort hack i halsen. Blodet sprutar, och slaktare skär en gång till. Sedan vrids huvutet ett varv tills det lossnar helt. Fåret fortsätter sparka ända tills huvudet lossnar.
De som har tittat har sett hur lammet desperat sprattlar i mammans mage, och håller på att dö.
Då har slaktaren tryckt på magen tills lammet slutar sprattla och dör. De hänger upp det döda fåret och flår det tar ut ungen.
Detta är så sjukt hemskt att det inte kan vara sant!
Fåret är inte ens värt någonting utan det är bara lammets skinn som används. Resterna av fåret slängs bara bort.
30 lammskin behövs för att göra EN kappa!
Förutom farmarna som föder upp och dödar djur för pälsen finns "pälsjägare" som lägger ut snaror i skogarna för att fånga djur. Om de inte får det djur de hoppats på, utan fångar en hund istället, så spelar det ingen större roll, utan de gör päls av de djur de får fast. ungefär 78% av alla djur som fångas in är inte det djuret jägaren ville komma åt från början.
En sak som är säker är att djuren som fångas av sarorna i skogen lider något sjukt mycket innan de dör!
Ofta sliter de i flera timmar för att komma loss, och i sin kamp sliter de ofta av kropsdelar eller förstör sina tänder eller klor i jakten att komma ur fällan.
Thomas Eveland som är en föredetta djurpälsjägare berättade om när han hittade en ekorre i en fälla en gång
"När jag tittade ner kunde jag se att den stora fällan hade fångat en liten ekorre över vänstra framkroppen och bakbenen. Fällans tyngd gjorde att ekorren inte kunde ta sig loss och när den ryckte till från sida till sida gav den ifrån dig långa hjärtskärande skrik av smärta som jag kommer att minnas till den dag jag dör"
Jag fattar inte om någon kan tänka sig att fortsätta jaga om de tvingas se de lidande djuren slita för sina liv för att komma loss...!
En annan pälsjägare berättade om när han fastnade i en av sina egna "bensaxar"
"Sakta började benet bli lila... Mina fingrar var vid det här laget nästan bortdomnade och jag kände mig svag. När jag böjde mig ner över fällan svimmade jag och jag vaknade först när mitt ansikte kom i kontakt med den kalla snön. När jag reste mig igen var jag stel i hela kroppen. I det ögonblicket av mental och fysisk ångest började jag tänka på mitt förflutna och min framtid. Här var jag ensam i skogen, med en utdragen och plågsam död framför mig"
Han hade tur, och blev hittad innan han dog, men när räddarna kom till platsen hade han redan slitit sönder buskarna i närheten, och sina fingrar i sina försök att komma loss.....
Kommentarer
Trackback