Idag är det den där dagen på året då man reagerar lite extra över dagens datum.

Man är lite extra orolig över om något kommer hända. Kommer någon försöka kapa ett flyg även i år?

Som om det är extra stor chans att någon gör det på årsdagen av elfte september. 

Så kommer det nog alltid vara! Jag menar, det har ändå gått 11 år! (Nä fy va gammal jag känner mig när jag kan säga att, "jag minns för 11 år sedan") och jag tänker fortfarande på det varje år som går.

 

I framtiden, för våra barn och barnbarn kommer det nog vara lite som Titanic var för oss.

En stor händelse som man får höra en massa om, berättelser och fakta, i skolan och där hemma. Men man kan aldrig riktigt greppa det. Även om man tittar på filmen Titanic så har man fruktansvärt svårt att föreställa sig att det faktiskt hänt. 

Men elfte september hände ju faktiskt just där framför oss. Inte så att vi var där, men kanal efter kanal på teven visade repris av vad som hände hela den dagen. Jag minns hur dem visade det första tornet som rasade, när dem plötsligt började skrika om att ett till flygplan kommer. så rasade båda, och man satt där halv förlamad och bara glodde. Var detta på riktigt, var det en film? Nejdå, detta var på riktigt i ett stort land där borta. Jag var ändå gammal nog att förstå skillnaden.