Det är flera saker som jag själv har märkt att jag ändrat på sedan jag åkte till Usa.

Till exempel tycker jag inte alls diskandet är lika jobbigt längre. 

Jag haaaaatade att diska innan. La disken på hög i flera dagar innan jag rörde den, och då tvingade jag mig själv att göra det. 

I Florida när jag bodde ihop med andra människor var jag tvungen att varje dag diska efter mig direkt efter jag hade ätit. Och det var inte så jobbigt. Nu har det lixom blivit en vana. (Nu har jag ju bara varit hemma i några få dagar så jag kanske inte ska säga för mycket...)

 

Ett annat exempel är mitt godissug. Jag var konstant sugen på godis innan. Jag åt nog godis, kakor eller nått liknande varje dag. Nu har jag inte alls kvar det suget längre!

Dem hade lixom inte goda grejer där borta så det var inte värt att äta godis på samma sätt som det är här.

Jag får helt enkelt passa mig så att jag inte faller tillbaka!

 

Jag tyckte även det var fruktansvärt jobbigt att laga mat i slutet innan jag åkte. Jag hade ingen inspiration alls, och att behöva sätta på spisen för att steka något kändes som ett gigantiskt projekt.

I USA fanns det typ inget att laga. Dem hade bara en massa konstiga saker, och det blev mycket mackor och annan snabbmat. Så helt plötsligt ville jag laga mat. Jag längtade efter att få stå och laga nått riktigt gott. 

 

Jag tror att jag var väldigt trött på livet innan jag åkte. Jag var så sjukt otaggad på att jobba, och när jag inte jobbade stängde jag in mig hemma och kollade på serier eller satt vid datan. 

Okej att jag har suttit en hel del framför datan de senaste dagarna nu också, men jag känner mig så himla mycket bättre. Självförtroendet har växt massor, och jag har hittat en helt ny glädje! 

 

Life is good!