Idag bar det av till andra avenyn med kvart över sju tåget. Marcus skulle åka med mig från stationen och när han inte kom eller svarade på mitt sms antog jag att han och Jossan försovit sig som de brukar göra när de sover hos varandra.
I göteborg tog vi buss 16 till Lindholmen, och där mötte Pippi, våran filmkunskaps lärare oss. Vi gick till studion och efter ett tag fick vi gå in i studion.

Det var litet och trångt med alla människor och kameror, men det spelade ju ingen roll för det skulle föreställa en fest, och på fester är det ju trångt. (Beror i och för sig hur många man är på festen, men ni fattar)
Vi skulle dansa och snacka med varandra, men vi fick inte prata högt, utan vi skulle mima. Och när de började filma på riktigt så stängde vi av musiken och vi fick fortsätta dansa utan musik. Det var ganska roligt att se alla stå och gunga i olika takt och mima saker till varandra.

Innan lunchen blev det rundvandrig, och jag och marcus gick runt och fottade. Eller Marcus fotade och jag visade upp fina saker. Vi hittade en skön säng, och plötsligt var alla andra bara borta. Vi sprang runt i rummen men hittade ingen, så vi trodde alla gått för att äta.
 Till lunch blev det i alla fall Kebebtallrik vför min del. Den var inte jätte lyckad, men man fick i alla fall ett lunchpris så att det ingick en dricka för  59 spänn.

Efter lunchen fortsatte vi att filma, och när vi var klara ville regissören ha kvar några statister som kunde stanna längre. Så jag och 12 pers till stannar. Vi vänta, och väntar på att få komma in i studion. Men inget händer. När det gått en timma och 40 minuter sitter jag och anna och snackar om saker vi är missnöjda med hos oss själva för att fördriva tiden.
När vi gått igenom alla möjliga komplex man kan ha så kommer tillslut en kille och säger att det är dags.

Vi går in, och tror du att vi va till någon större nytta? Inte jag i alla fall. Det var flera stycken av oss som inte kommer att synas, förutom kanske benen på oss. Det kändes ganska onödigt att ha väntat så länge på den scenen.
Men det var i alla fall kul att få se på det som hände, och det var häftigt att få se hur det går till på riktigt runtomkring kameran.

Tittar ni på serien så kan ni se mig o mina fina klasskompisar om ett år - I det sista avsnittet!